Att glida fram genom orörd pudersnö, långt bort från liftköer och preparerade nedfarter – det är en känsla som få saker kan mäta sig med. Jag har själv upplevt den där magin otaliga gånger under mina år i fjällen. Men friheten utanför de markerade pisterna kommer med ett stort ansvar. Lavinfaran är en realitet i våra svenska fjäll, och den kräver respekt, kunskap och förberedelse. Intresset för offpiståkning och toppturer har ökat explosionsartat, tack vare modern utrustning och en längtan efter äventyr. Det gör det viktigare än någonsin att vi som älskar snö och fjäll skaffar oss den lavinkunskap som krävs för att kunna fatta säkra beslut och komma hem oskadda.
Fjällsäkerhet bortom pisterna – Ett ansvar för alla
Många tror kanske att lavinkunskap bara är för de mest extrema åkarna som jagar branta rännor. Men efter många år i backen har jag lärt mig att det är en missuppfattning. Alla som rör sig på eller i närheten av branta snösluttningar vintertid behöver förstå lavinrisken. Det gäller inte bara oss skid- och snowboardåkare, utan även skoteråkare, isklättrare, snöskovandrare och yrkesgrupper som fjällräddare, renskötare och naturbevakare, vilket Svelav också betonar. Det är också viktigt att förstå att även offpistområden som ligger precis intill en skidanläggning, där man kanske ser andras spår, är okontrollerad terräng. Ingen lavinkontroll utförs där, och lavinfaran är lika verklig som i vildmarken långt från liftarna, något som Avalanche Canada understryker för liknande förhållanden.
Faktum är att statistiken, både internationellt och i Sverige, visar något tankeväckande: det är ofta erfarna åkare, ibland med både utbildning och utrustning, som hamnar i lavinolyckor. Varför är det så? Kanske handlar det om en övertro på den egna förmågan, eller att lockelsen av den perfekta, orörda snön blir så stark att man omedvetet ignorerar eller tonar ner tydliga varningssignaler. Som Svelav påpekar kan besluten i efterhand framstå som gåtfulla. Detta understryker vikten av ödmjukhet och ständig vaksamhet, oavsett hur många år man har på nacken i fjällen.
Den ökade tillgängligheten till offpistområden, dels genom bättre och lättare utrustning som gör det enklare att ta sig uppför, dels genom att skidanläggningar numera ofta marknadsför möjligheten till åkning i orörd snö, har lett till att fler människor vistas i potentiellt lavinfarlig terräng. Ju fler vi är där ute, desto större är risken att någon befinner sig på fel plats vid fel tidpunkt. Därför vilar ett stort personligt ansvar på var och en av oss. Som lavinexperten Mattias Tarestad poängterat i en intervju med LT, är den slutgiltiga bedömningen om ett åk är säkert alltid upp till individen och gruppen. Laviner är sällan helt oförutsägbara naturkatastrofer; de är ofta ett problem vi själva skapar genom att vistas i lavinterräng när förhållandena är osäkra. Att förstå och respektera detta är grunden för säker färd.
Att förstå och förbereda sig för lavinfaran
Grunden till en lavin – Snö, terräng och utlösare
För att kunna fatta välgrundade beslut behöver vi förstå de grundläggande faktorerna bakom en lavin. Enligt min erfarenhet handlar det om att känna igen när de tre huvudkomponenterna samverkar: instabil snö, lavinterräng och en utlösare. Genom att eliminera en av dessa faktorer, oftast genom att undvika lavinterräng när snön är instabil, kan vi drastiskt minska risken. Som REI beskriver i sin introduktion, om du undviker en av dessa tre så kan ingen lavin inträffa.
Snötäckets nyckfulla natur
Snötäcket är dynamiskt och påverkas ständigt av vädret. Kraftigt snöfall, regn, snabb temperaturökning och framför allt vind är faktorer som kan skapa instabilitet. Vinden är en lömsk byggmästare i fjällen; den transporterar snö och bygger upp tjocka, spända flak – farliga drivor – ofta på läsidan av krön och ryggar. Ibland bildas svaga lager djupt nere i snötäcket, som ett resultat av tidigare väderhändelser. Dessa ihållande svaga lager (persistent slabs) kan vara mycket förrädiska eftersom de är svåra att upptäcka och kan ligga kvar och utgöra en fara långt efter det senaste snöfallet.
Känn igen lavinterräng och dess fällor
Lavinterräng är helt enkelt platser där en lavin kan starta, färdas och stanna. Generellt sett anses sluttningar brantare än 25-30 grader vara potentiell lavinterräng, och lutningar mellan 30 och 45 grader är de allra vanligaste startområdena – just de sluttningar som ofta är mest lockande för oss skidåkare. Men det är inte bara själva branten som är farlig. Även flackare områden nedanför branta sluttningar (utrunningszoner) kan vara exponerade om en lavin går ovanför. Dessutom finns det specifika formationer i terrängen som kallas terrängfällor. Dessa kan förvärra konsekvenserna dramatiskt om man skulle dras med i en lavin. Exempel på terrängfällor är trånga raviner eller diken där snön samlas djupt, sänkor eller flacka ytor precis nedanför en brant sluttning, eller täta skogspartier och klippor som man kan slå i. Att lära sig identifiera och undvika dessa områden, både i planeringen och ute i fält, är en nyckelfärdighet.
Människan som vanligaste utlösaren
Den tredje komponenten är utlösaren. Ibland kan laviner utlösas naturligt, till exempel av kraftigt snöfall, fallande snökammar eller snabb uppvärmning. Men i de allra flesta fall där människor är inblandade, uppskattningsvis 90% av olyckorna enligt Ski Club of Great Britain, är det människan själv – skidåkaren, snowboardåkaren eller någon i gruppen – som utlöser lavinen genom att belasta ett instabilt snötäcke. Detta är kanske den viktigaste insikten: vi är oftast inte bara offer för lavinen, utan också dess utlösande faktor. Genom att välja var, när och hur vi rör oss i terrängen kan vi aktivt minska risken att bli den där utlösaren.
Lavinprognosen – Din viktigaste informationskälla
Den absolut viktigaste informationskällan inför en tur är den lokala lavinprognosen. I Sverige tillhandahåller Naturvårdsverket via webbplatsen Lavinprognoser.se nationella prognoser för flera svenska fjällområden under vintersäsongen. Dessa områden inkluderar bland annat Kebnekaisefjällen, Riksgränsenfjällen, Abiskoområdet (där Nuolja Offpist ligger), Södra Jämtlandsfjällen och Västra Härjedalsfjällen. Dessa prognoser, som använder en internationell femgradig skala (från 1 Låg till 5 Mycket hög), beskriver inte bara den generella farograden utan också vilka typer av lavinproblem som är mest sannolika (t.ex. flaklaviner på grund av nysnö eller ihållande svaga lager), och i vilken terräng (höjd, väderstreck) faran är störst. På senare år har verktygen blivit ännu bättre, med bland annat interaktiva lutningskartor som visuellt hjälper till att identifiera terräng brantare än 30 grader och information om sluttningsriktningar. Att noggrant läsa och förstå hela prognosen, inte bara siffran, är det första och viktigaste steget i varje turplanering. Som Avalanche.org belyser för USA, är tillgången till och förståelsen av dessa lokala prognoser avgörande.
Livsviktig utrustning och hur du använder den
Om olyckan ändå skulle vara framme är rätt utrustning och förmågan att använda den helt avgörande för utgången. Den grundläggande lavinsäkerhetsutrustningen, ofta kallad ”Stora Trean” eller den heliga treenigheten, består av transceiver (lavinsändare), sond och spade. Alla i gruppen måste bära en transceiver påslagen i sändningsläge, korrekt placerad på kroppen (under kläderna i sele eller i en säker byxficka med dragkedja). Om någon begravs ställer de övriga omedelbart om sina transceivrar till sökläge för att snabbt lokalisera signalen. Sonden används sedan för att exakt pinpointa personens läge under snön, och spaden för att effektivt och snabbt gräva fram personen. Tiden är extremt kritisk – forskning och olycksstatistik visar att chansen att överleva minskar dramatiskt efter cirka 15 minuter under snön, en dyster fakta som bland annat TTELA rapporterat om baserat på Naturvårdsverkets information. Därför är snabb och effektiv kamraträddning helt avgörande; fjällräddningen hinner sällan fram i tid för att rädda liv vid total begravning. Det räcker inte att bara äga utrustningen; du och dina turkamrater måste öva regelbundet tillsammans så att ni vet exakt hur ni ska agera i en stressad nödsituation.
Kompletterande säkerhetsutrustning
Utöver ”Stora Trean” finns annan säkerhetsutrustning som kan öka säkerhetsmarginalerna. Lavinryggsäckar med airbag-system är designade för att hjälpa åkaren att hålla sig flytande på ytan av snömassorna vid en lavin. Detta sker genom en princip som kallas omvänd sortering (lite som hur de största flingorna ofta hamnar överst i müslipaketet när man skakar det – större objekt tenderar att flyta uppåt i en rörlig massa). Även om de inte är en garanti och inte ersätter kunskap och bra beslut, har de visat sig öka överlevnadschanserna markant i många fall. RECCO-reflektorer, små passiva brickor som ofta är inbyggda i kläder, pjäxor och hjälmar, kan hjälpa organiserad räddning med RECCO-detektorer att snabbare hitta en person, främst inom och nära skidanläggningar där systemet används. Det är dock viktigt att komma ihåg att RECCO absolut inte ersätter en transceiver för kamraträddning i backcountry-miljö.
Planera turen och observera tecken i fält
En säker tur börjar redan hemma vid köksbordet. Studera kartor (gärna med lutningsinformation) och lavinprognosen noggrant. Diskutera en realistisk plan med dina kamrater som är anpassad till den svagaste länken i gruppen och de rådande förhållandena. Se till att ni har alternativa rutter och mål (Plan B och C) om förhållandena på plats visar sig vara sämre eller annorlunda än väntat. Kommunikation inom gruppen är A och O. Väl ute i fält är det viktigt att ständigt observera omgivningen och aktivt leta efter tecken på instabilitet – de så kallade ”röda flaggorna” som naturen ger oss. Att lära sig känna igen och tolka dessa tecken är avgörande för att kunna anpassa planen och undvika de farligaste områdena. Som en guide från Suunto påpekar, närma dig förberedelserna och kontrollerna med samma seriositet som en pilot inför en flygning.
- Nyligen inträffade laviner: Ser ni spår av nya laviner, brottkanter eller färskt lavinskräp? Detta är ett av de tydligaste tecknen på instabilitet.
- Skjutande sprickor: Spricker snötäcket upp framför er när ni går eller åker, och sprider sig sprickorna? Ett tydligt tecken på spänningar i snön.
- ”Woomph”-ljud: Hör ni dova, sättande ljud från snötäcket när ni belastar det? Det tyder på att ett svagt lager kollapsar under er vikt.
- Stora eller snabba väderförändringar: Pågår kraftigt snöfall (>2 cm/timme), hård vind som transporterar snö, eller snabb temperaturökning/intensiv solstrålning? Allt detta ökar lavinfaran.
- Tecken på ihållande svaga lager: Även om dessa är svårare att identifiera utan att gräva snöprofil, kan prognosen varna för dem och ni bör vara extra försiktiga om så är fallet.
Att se en ’röd flagga’ kräver handling. Föreställ er att ni är på väg uppför en sluttning och plötsligt ser ni hur snön spricker upp framför den som går först – en skjutande spricka. Detta är ett tydligt tecken på instabilitet just där ni är. Då måste gruppen stanna upp, diskutera observationen och fatta ett nytt beslut. Kanske innebär det att backa tillbaka och välja en mycket flackare väg upp, eller att helt avbryta planen för den sluttningen och gå över till Plan B i ett säkrare område. Att ignorera sådana tecken är att ta en oacceptabel risk.
Kunskap, omdöme och ett livslångt lärande
Utbildningens ovärderliga roll
Utrustning i all ära, men den absolut viktigaste säkerhetsfaktorn sitter mellan öronen. Gedigen kunskap och ett sunt omdöme är ovärderligt när man rör sig i lavinterräng. Glädjande nog verkar medvetenheten och viljan att lära sig mer öka i Sverige. För några år sedan rapporterade Sveriges Radio om ett rekordstort antal deltagare i lavinutbildningar via SVELAV (Sveriges Lavinutbildningar), det nationella systemet för lavinutbildning. Detta tyder på att fler inser vikten av att vara förberedda. Att gå en lavinkurs är den bästa investeringen du kan göra i din egen och dina vänners säkerhet. Det finns kurser på olika nivåer, från grundläggande introduktionskurser till mer avancerade flerdagarsutbildningar som de standardiserade SVELAV Friåkning 1 och 2 (tidigare SLAO Lavin 1 och 2) eller Pro-nivåerna. Forumtrådar på Utsidan och artiklar hos Åka Skidor nämner ofta specifika kurser och instruktörer runt om i landet, och även kurser nära större städer kan förekomma.
En lavinkurs ger dig inte bara teoretisk kunskap om snö och laviner, utan framför allt praktisk träning i kamraträddning, metoder för att bedöma terräng och snöstabilitet, samt strategier för beslutsfattande i grupp. Jag minns själv min första riktiga lavinkurs – det var en ögonöppnare som totalt förändrade mitt sätt att se på fjällen och min egen framfart där.
Kunskap är färskvara – Fortsätt lära
Men kunskap är en färskvara. Det är viktigt att repetera, öva på räddningsmomenten (helst minst en gång per säsong) och fortsätta lära sig. Lyssna på välgjorda poddar som Freeridepodden (deras avsnitt med Mårten Johansson från Åre Lavincenter är klassiskt) eller Åka Skidor Podcast där experter som Moa Amlqvist från skidpatrullen i Nuolja delar med sig av sina erfarenheter. Läs artiklar, följ diskussioner och prata med dina turkamrater. Trots all information och alla verktyg som finns, visar undersökningar, som den från Naturvårdsverket som TTELA refererade till, att kunskapsnivån hos många offpiståkare fortfarande kan vara för låg. Detta understryker behovet av att vi alla tar vårt ansvar för att utbilda oss och hålla kunskaperna vid liv.
Ditt personliga ansvar och mentala fällor
I slutändan handlar säkerhet i lavinterräng om att fatta medvetna beslut. Att förstå riskerna, väga dem mot den upplevelse man söker, och framför allt att våga säga nej och vända om när förhållandena eller magkänslan säger ifrån. Det personliga ansvaret kan aldrig nog betonas. Ingen prognos eller expert kan ge dig ett hundraprocentigt svar på om en specifik sluttning är säker just här och nu. Det beslutet är alltid ditt och gruppens gemensamma. Vi måste också vara medvetna om de psykologiska fällor som kan lura oss att fatta dåliga beslut – grupptryck (”alla andra åker ju här”), önsketänkande (att så gärna vilja åka den där fina sluttningen att man omedvetet ignorerar varningssignaler), eller att man litar blint på gamla spår utan att veta när de gjordes eller under vilka förhållanden. Att förstå dessa mänskliga faktorer, ibland kallat lavinpsykologi som tas upp i Freeridepoddens avsnitt, är lika viktigt som att förstå snökristallernas struktur.
Att utveckla ett sunt säkerhetstänk
Lavinsäkerhet handlar om så mycket mer än att bara kunna tolka en prognos eller hantera en transceiver. Det handlar om att utveckla ett djupare säkerhetstänk, en mental inställning präglad av ödmjukhet inför naturens krafter, ständig nyfikenhet att lära sig mer, och en grundmurad respekt för fjällens villkor. För mig personligen har resan mot bättre lavinkunskap varit, och är fortfarande, en process av ständigt lärande och erfarenhetsinsamling. Det handlar inte om att bli rädd för fjällen, tvärtom. Det handlar om att bygga upp en kunskapsbas och en erfarenhet som gör att jag kan fortsätta njuta av den fantastiska skidåkning som finns där ute, men på ett mer medvetet och säkrare sätt. Det är en ständig balansgång mellan att söka äventyr och att hantera risker på ett ansvarsfullt sätt. Målet är inte att eliminera all risk – det är omöjligt i en dynamisk fjällmiljö – utan att förstå den, minimera den genom medvetna val, och fatta informerade beslut. Genom att kontinuerligt utbilda oss, öva flitigt på både räddning och beslutsfattande, dela erfarenheter med andra och framför allt alltid visa respekt för bergen och dess föränderliga förhållanden, kan vi förhoppningsvis bidra till en säkrare skidkultur där fler får uppleva glädjen i den orörda snön och komma hem med fantastiska minnen för livet.
